hejdå

har jobbat en massa övertid på sistone, det har varit långa och hårda dagar. dock så finns det nog inget jobbigare än ett hejdå. speciellt ett hejdå, som precis blivit ett hej. korta besök, nya vänner. tinar dem bort som isen på våren? eller kan det kanske vara så att dem återkommer liksom mörkret på natten? det är alltid så mycket snack "let's keep in touch", we'll see eachother soon" och så vidare. men hur ofta händer det egentligen att en 3 veckors "vänskap", leder intill en livstid av vännskap. jag tror dock alltid jag kmr titta tillbaka på dem veckorna som en speciell tid. med ett litet leende. skratta åt saker. å när det gäller adjö, föredrar jag ett snabbt och enkelt adjö, före ett långt och sorgligt. två långa dagar kvar, före en välbehövlig helg.

The Horrors väntar på torsdag.

Adjö och än en gång tack.