it follows you...

....ja det är åtminstone vad du tror. Ilska över något jag inte kunnat kontrollera är sedan länge försvunnen. Något som jag föraktade så mycket, något som gjorde mig så ilsken. Har gjort mig till en mycket glad människa. Något som jag försökte stoppa, har kanske blivit det bästa som hänt i ett väldigt långt förhållande. Så jag tackar det ostoppbara. Bockar och bugar till, att något jag tyckte var så obehagligt, får mig att må så bra (inklusiva plånbok och telefonräkning).

Jag har umgåts väldigt mycket med endel tjejer från den södra delen av världen. Den ända delen i världen som kan konkurerra med våra skönheter på hemmaplan. Glädjen dem sprider smittar av sig på mig, och jag ifrågasätter hur jag kunnat gått och må dåligt över saker och ting. När man inerst inne vet, att man borde kalla in besöksförbudet, när man borde stänga ner girigheten och egoismen i en låda och kasta ut den i det djupaste delen av atlanten. Svälj nycklen och aldrig mer äta katrinplommon. När vaniljen blomstrar och vinden surrar. Då goda sällskap blir permanenta sällskap, och onda sällskap tvinar bort i det förflutna.

Jag hängde personen som uppskattade det förflutna för några månader sedan, och upptäckte att det visst finns ett liv efter. Ett mycket bättre liv, ett liv man spenderar med riktiga vänner på hemmaplan eller på bortaplan, vänner som jag avgudar.